Marsfärd

Vinter kontra sommar.

Det finns varma dagar på året och det finns kalla.
De kalla dagarna kanske är bäst för Kalla, men jag ska allt ta mig ut med.
Det är faktiskt inte så lätt om det var så att man fick välja och åka ut en klar fin vinterdag eller en varm och solig sommardag.
Nu på vintern slipper man smälta bort och blir inte lika känslig för dryckfall ( ja ni fattar vad jag menar) utan man behöver inte tänka så mycket runt om utan bara köra på.

Denna kalla dag då jag tränade och på rundan passade på att hälsa på Sveriges trevligaste cykelhandel nämligen Cykelverkstaden No.1 i Varberg och införskaffa en ny cykeldator. De satte naturligtvis på den och nu kan jag jaga mitt hastighetsrekord med free-wheelet som nu ligger på 42,4 km/tim.

I jämförelse med denna dagen i sommras då tempraturen stod på +27grader och solsken så kan man säga att kontrasten är märkbar.

Men det är en tjusning i de båda träningsdagarna och man vill verkligen inte ha dem ogjorda.

Bland Tomtar och Troll!

I dag skulle jag träna på ett föredrag som jag spelat in i min telefon.
Då tänkte jag att varför inte slå två flugor på en smäll eller va det nu var som var på smällen!
Jag satte med andra ord på freewheelet och gav mig österut!

Ut bland småvägarna utan ett exakt mål hittar jag en väg som är asfalterad och går mot en skog. Väl inne i skogen så övergår vägen till att bli grusväg och ju längre in jag kommer ser det ut som en skogsväg. Denna väg tar slut vid en gård och jag är tvungen att retirera, och är det något jag inte gillar så är det det!
Men jag hittar en cykelstig, och det blir min räddning. Den ser bred och fin ut i början men sen så blir den bar mindre och mindre och skogstigsaktig.

Denna dagen hade jag bestämt mig att jag ska kämpa emot alla hinder som kommer, och det fick jag verkligen. Allt ifrån snåriga vassa buskar till vattendra gyttja och rötter.

Jag fick sätta mig på marken flera gånger och bumpa fram men jag forcerade hindrena och tog mig genom skogen.

Det var en väldigt mysig skog med vackra vrår och glänter.

Och vilka som bodde i rotsystemen kan man bara fantisera sig till!
Lortiga var vi både jag och rullstolen det blev pricken över i när vi tog oss ut på grusväg igen så prickar vi en hundlort som fastnar i hjulet. Men naturens egen svinto; mossan fick aggera rengörare och det funkade.
Det var rena barnleken att på asfalt ta sig hem!
Det var med en god känsla jag efter omklädning åt en god middag!

Att inte få nå dit man vill, ett misslyckande?

Så är jag här och årets mål är inte nått!
Jag är förtvivlad inombords för jag vill ju att det inte ska vara ett faktum.
Misslyckad målsättning får en att känna sig misslyckad.
Men är jag misslyckad det är frågan.
Året som gått har inte haft de förutsättningar att träna som de övriga åren och mitt liv har på många sätt vänts runt inte till nått dåligt men processen i sig har tagit tid och kraft.
Jag skulle i och för sig rent fysiskt kunna ta mig från Halmstad till Kalmar i morgon och framåt, men det ska också vara så att jag är ordentligt förberedd och allt kring resan vara praktiskt och ekonomiskt genomförbart.
Så mitt beslut är att skjuta fram resan till våren och då senast i maj, och då se till att saker är mer på sin plats.
Misslyckas är ju egentligen att inte vara klok nog att se och lyssna på sin kropp och vara klok i den rådande situationen.
Så jag fortsätter att träna och här i bloggen kommer inom snar framtid lite kommentarer om de två resor som varit roligast i sommar och i höst.

Jag ser ljuset långt borta

En kamp mot tvivlen att klara sitt uppsatta mål är mitt i värmen och mitt i sommaren klart konkret och svår som värsta hindret i hinderbanan. Man vill träna och vill ut och åka men det är så svårt att få till. Man ser ett mål men uppförsbacken är besvärlig.

Jag känner ofta att jag inte är tillräckligt tränad och det är ju en kamp mellan hjärna och kropp, som vanligt när man jobbar mot ett mål. Men mitt i tyngsta träningen så är man ju inte i form och då kommer tvivlen fram.

Denna sommar har varit en fruktansvärd sommar i vinkeln av att träna utomhus, det kan liknas vid att som för en ishockeyspelare ha vinterträning. Man stå på ett gym mitt i sommaren är ju inte mycket lättare en uteträning. Så det känns tungt, men skjuter resan till Kalmar till slutet av september och nu är det bara att ge sig ut!

 

NYA VÄGAR

Så tröttnade jag på de vanliga vägarna och ville pröva något nytt. Sån tur då att jag skaffat sommarkort för Halland och Skåne, för då blir möjligheterna stora.
Denna gången kollade jag cykelleder i Skåne och hittade olika alternativ; Malmö-Trelleborg, Trelleborg-Ystad, Helsingborg-Landskrona och Malmö-Lund.
Efter en väder och vägkoll så bestämde jag mig för att ta det sista alternativet.
Sagt och gjort ner till Malmö C och det tog ju några timmar, så det var bara att börja med lunch.
Malmö Central har efter sin ombyggnad fått en fantastisk station med mycket att välja på. Efter att ha kollat runt var det Burger King och Subway  som jag valde mellan och till slut var det de köttiga burgarna som vann.
De är väldigt noga med att alla ska känna sig handikappade på stationen då alla har lika svårt att nå besticken!

Skånes cykelvägar var imponerande det var ett nöje att köra på dem, och jag njöt av att köra på för mig okända vägar.

I Arlöv där sötheten i sockerbruket sprider sig ut i hela bygden. Hittade denna väg som jag då inte hade klagat på att ha som adress:

Passerade hela tiden nya och spännande delar men det var liksom samma tema på allt. Hade jag varit på Gotland så hade jag sagt att det var som bygden tog det lite Keno!

I Åkarp hittade jag en folkhögskola vid namn Hvilan och det är ju en skön attityd till en skola.

I Hjärup skrämde jag mina kusinbarn genom att knacka på och säga hej. Dessutom så blev det ett möte med en människa i Hjärup som gav väldigt mycket, vi kunde med våra erfarenheter hjälpa varandra frammåt i tankarna, och det är sådana möten som gör livet.
Efter detta tog jag ny satts mot Lund. Det gick ganska fort trotts gassande sol och värme.
Skånska landskapet gav många fina bilder till mitt minne.

Inne i Lund så blir jag som alltid inne i en stad lite lost och undrar var jag är, så jag frågar folk om vägen. Denna gång flyger jag på en byggnadsarbetare och tänker att han ska nog veta vägen. Nu visar det sig att han är Dansk så han i sin tur frågar sin Skånske vän och så är snurren igång och jag stillsamt undrar vem som tolkar vem.
I Lund verkar de inte ta det så allvarligt;

Igångstart igen!

Efter ett planerat träningsstopp på grund av medicinbyte är man igång igen.
Startade mjukt med att träna några gånger på Friskis & Svettis och känt efter hur det håller; och det verkar så just nu.
Så det var att åka ut och träna igen och det var lite trögt till en början men sen var jag på banan.
Nej inte banan utan banan.(ni som inte hängde med där kan sluta grubbla och läsa vidare)

Denna soliga dag följde jag havet söderut och njöt av havsutsikten. Man blir lite bortskämd och slutar tro på träning när man efter ett uppehåll tar sig lättare fram, men som tur är vet jag att så får man en toppning i prestationen. Det kommer att kännas annorlunda nästa vecka när det är tänkt att gås in i en tung träningsperiod.

Passerade en skylt som informerade mig om att det var 190 km kvar till Malmö. Då kom jag på helt logiskt att jag ska ha ett mål 2015 och det är att åka mellan Oslo och Göteborg.

Den som förstår logiken i detta tänk har förstått en del av min hjärnas tänk:-)

 

Plötsligt tittar jag bakom mig och ser att jag är jagad av mörka moln, va kom de ifrån det hade inte klart.se sagt.

Tempot ökade med viljan att icke duscha, för det hade jag ju faktiskt gjort i morse.

Men någon Gud som bestämmer om vädret ska jag inte tro att jag är, därför fick jag mig en dusch, men ingen kalldusch utan en varm och snabbt övergående.